enjoy the difference

Tja ni som läser Amandas blogg!

Om några få månader då tar jag studenten efter tre slitsamma år på Kunkapsgymnasiet i Norrköping. Trots många uppesittarnätter av frenetiskt pluggande efter sena hockeyträningar har tiden passerat väldigt fort. Känns inte alls länge sedan man flyttade ifrån Linköping till Norrköping för att börja spela hockey och plugga i en ny stad med ny miljö för att få en nytändning på livet. Ett halvår tidigare träffade jag Amanda som idag har varit min flickvän i 2,5 år.

Mycket har hänt under de snart 3 åren som jag bott i Norrköping. Första sommaren tillbringades tsm med Kenny som jag lärt känna genom hockeyn och skolan. När skolan och gymnasiet började kände jag inte många i Norrköping förutom de man lärt känna genom hockeyn, vilket i sig kan kännas som en utmaning, men vilket också för många säkerligen kan kännas som jobbigt. Den nya klassen fungerade bra även om det till en början kunde kännas främmande att vara den enda i klassen som höll på med idrott. Detta jämfört med den tidigare klassen som bestod av 15 hockeygrabbar. Men 2,5 termin har gått och jag har lärt känna många härliga personligheter som jag säkerligen kommer att sakna att träffa vardagligen efter studentfirandet i juni.

Men samtidigt är det ju studenten man ser fram emot, det är ju det som är målet att passera. En vanlig fråga för 3:or så här till början av våren av sista gymnasieterminen är väl vad man ska göra efter gymnasiet, efter att sista steget av trappan in till vuxenvärlden har bestigits. Vad göra sen så att säga?

Jag som samhällsekonom har alltid varit intresserad av affärsvärlden och i synnerhet juridik. Detta i kombination med att jag under gymnaisetiden blivit intresserad av tyska (kan relativt flytande numera) har gjort att jag sneglat på att läsa affärsjuridik med inriktning mot Tyskland efter gymnasiet.

Då kan jag alltså konstatera att jag vet vad jag vill läsa. Men......tänk om man ångrar sig halvvägs in i utbildningen och kommer på att det här är inte vad jag vill göra, eller tänk om man kommer på att man borde ha jobbat något år först. Det blir väldigt många "tänk om tankar" som rör sig i ens huvud. Sedan kommer man till frågan om man ska bo hemma eller om man ska flytta hemifrån och därmed få mer frihet, men dessutom få mer ansvar. Ansvar har aldrig varit särskilt stora beskymmer för mig, men det är ju ändock ett stort steg. Tänk om man kunde förutse vad som är rätt att göra! 

Sedan kommer en ytterliggare fråga som man önskar att man kunde sia fram ett svar om. Ska man fortsätta att lira hockey. Spontant så vill man ju inte sluta när man befinner sig på målsnöret dvs. målsnöret till att ges chansen att nå a-laget. Visionen är i dagsläget inte omöjlig med tanke på hur truppen ser ut idag. Men vem vet om man själv är den som de anser vara bäst eller inte, vem vågar vänta på att ges det svaret och riskera att missa andra saker i livet som man annars inte hinner. Ja bara det är en svår fråga. Men vad fan ska man göra om man inte skulle spela, det är ju vad mitt liv har varit beroende av från att jag var 4,5 år gammal fram tills nu. Trost minus 20 gradiga kvällar och frost i hela ansiktet decemberkvällar ute i Ljungsbro så är det ju en av de bästa känslorna som finns, när det handlar om att känna frihet att leva i nuet och ha förbannat kul. Bara detta känns som ett jobbigt beslut att fatta som egentligen borde vara lätt. Man vill men vet inte om man hinner/kan. 

Det enda som jag känner mig helt säker på just nu är att jag har en underbar flickvän. Älskar dig Amanda <3 du betyder allt.

Als man auf Deutsch sagen, auf wiederhörung!

/Robert